22/05/2026
Jag är så glad över våra skritt-turer!
Min kropp har inte varit sitt bästa jag under en längre tid, så jag orkar helt enkelt inte promenera runt eller rida i någon högre hastighet.
Men Nito har sagt att det är ok, jag kan få låna hans ben ett tag. De är stora nu.
Dels har han och Vinatero fått en sommarhage bredvid vägen för att jag ska få lite hjälp med habitueringen av motorfordon, och dels så har han börjat växa till sig.
Jag var så stolt över Nito för någon vecka sedan när jag kunde rida i paddocken medan Martin körde runt överallt med traktorn. Nito brydde sig inte öht, och tidigare hade det varit ett drama utan dess like.
Lika glad var jag idag när vi kunde ta oss ut trots att det finns monster lite överallt, någon riktig handikapphäst är han inte än. Men samtidigt så känns det helt okej och med rimlig risk. En spökhistoria för mindre barn liksom.