01/09/2026
I natt vaknade jag med ett ryck - jag har glömt något viktigt! Men vad?! Efter lite funderande kom jag på vad det var; har jag missat Vinateros vaccination?! Ångest och mardrömmar (ni som vet, vet). Gick upp, kollade passet och jajjemen idag var sista dagen. Men det löste sig och vaccinerad blev han på em.
Igår fick jag min nya sadel och det var svårt att hålla mig från att prova att rida direkt. Jag rider max varannan dag. Så, som en liten tjej på julafton provade jag på min sadelbock och självklart fick jag prova att lägga på den också. Såg och kändes väldigt lovande.
Så idag testade jag och den var otroligt bekväm att sitta i, det var som att sitta i gungande fluff. Vilket säte. Och Vinatero gav den godkänt! Mer än godkänt för han kändes väldigt positiv och avslappnad och vi var bara på väg mot medellinjen en handfull gånger.
Jag till och med galopperade några språng! Senaste gången jag galopperade slutade det med hjärtinfarkt så jag måste säga att jag nog hade det i bakhuvudet så när han ville bryta av så fick han göra det. Men tre fattningar fick vi till.
Min kondition har definitivt förbättrats sedan jag började rida för 1,5 månad sedan. Då skrittade jag runt i några minuter och nu kör jag rätt mycket trav i 30 minuter och kan styra upp det hela när Vinatero börjar få egna åsikter och omvandla det till att följa mina instruktioner. Men jag låter som en blåsbälg och jag känner av smärta i bröstet. Men det går betydligt bättre och jag känner mig definitivt starkare även om jag fort blir trött.
Jag får se om sadeln fortfarande gillas framöver, men ett väldigt lovande test. Nästan så jag känner lite tro på det hela, och att det finns en väg till riktig ridhäst. Det är bara så mycket arbete för så lite ridning. Promenader, arbete vid hand, frihetsdressyr, miljöträning, TTouch, bodywrap, kinesiologitape, balanspaddar osv. Om jag hade lagt så mycket rehab på mig själv hade det varit fint.
